CSI on Trial

Baserat på expertvittnesmål från blodfläcksanalytiker fällde en jury den före detta delstatspolisen David Camm för att ha mördat sin familj. Han rentvåddes år senare när ett chockerande bevismaterial upptäcktes. Hur kunde en analys av blodfläcksmönster vara så fel ute? Är det bra vetenskap?

Som ung sjöman fälldes Keith Harward för ett brutalt överfall baserat på en bitmärkesanalys. Efter 33 år i fängelse rentvåddes han med hjälp av DNA-tester och bevisade att bitmärkesanalysen var rent skräp. Området bitmärkesanalys har varit mycket omtvistat och föremål för statliga utredningar.

Analys av skjutvapen är en av de vanligaste kriminaltekniska metoderna i USA men den bakomliggande vetenskapen har nyligen ifrågasatts. Den nationella oenigheten om huruvida analyser av skjutvapen ska medges som bevis i domstol är inte enbart teoretisk.

Förortsmamman Audrey Edmunds fälldes för att ha skakat en grannes spädbarn till döds. Men hon friades efter 11 år när patologen som vittnat mot henne erkände att han inte längre var säker på Shaken Baby Syndrome.

Skoavtrycket på den fruktansvärda brottsplatsen i Idaho verkade matcha Charles Fains sko– båda hade ett litet spikhål i sulan. Han fälldes och dömdes till döden baserat på denna fysiska bevisning.

David Gavitt satt fängslad i nästan 27 år innan ny vetenskap inom mordbrandsutredningar friade honom. Anthony Kyles och oräkneliga andra sitter fortfarande fängslade. Vad händer när vetenskapen bakom brottsplatsutredningar rör sig framåt samtidigt som juridiska prejudikat endast blickar bakåt?